VÄRLDSSVÄLTEN

Dagens köttkonsumtion leder oundvikligen till ett enormt lidande för djuren, men även för människor. Människor som du kanske inte ser, men som definitivt existerar... Det är ett faktum som få känner till.

Det kan verka som om vi får mat från djuren, men en närmare granskning visar att vi ger mat åt djuren istället för åt oss själva. Tonvis med proteiner som kunde konsumeras direkt av människor slösas dagligen bort på att föda upp djuren. I fattiga länder, till exempel, är stora delar av skördarna inte avsedda att ge mat åt befolkningen, utan exporteras som föda åt boskap. Konsumtionen av kött kräver att allt fler hektar mark odlas upp. Detta på grund av att djur som växer konsumerar en större mängd proteiner och kalorier än vad de själva ger.
Detta bara för vi ska få det lilla "nöjet" att äta kött. Det finns mer än tillräckligt med naturtillgångar för att kunna tillgodose jordens befolkning. Om alla skulle ändra sina matvanor och bli vegetarianer skulle vi många gånger om kunna livnära hela jordens befolkning. För att inte tala om hur många vi skulle kunna försörja om man dessutom skulle sluta odla kaffe, te, tobak och opium. "Jorden har tillräckligt med mat för alla, men inte tillräckligt med plats för allas girighet." - Mahatma Gandhi

Kostnaden för ett kilo protein är 20 gånger större än för ett kilo vegetabiliskt protein.

Enligt de undersökningar som gjorts av FAO (United Nations’ Organization for the Agriculture and Feeding) går 95 % av världens sojaproduktion och 44 % av säden åt till att göda boskap, vilket innebär att djuren konsumerar 600 miljoner ton säd om året, medan mellan 40 och 60 miljoner människor dör av svält årligen.

Bara 10 % av proteinerna och kalorierna som vi göder boskapen med får vi tillbaka genom köttet vi äter, resten går förlorat.

Enbart världens boskap konsumerar en mängd föda som täcker kaloribehoven hos 8700 miljoner människor.
...dvs mer än hela jordens befolkning.

10 hektar uppodlad mark med vegetabilier ger näring i ett år för 61 personer.
Samma 10 hektar med boskap ger bara näring åt två personer.

En hektar uppodlad med soja ger 5 kg proteiner som ger näring åt 70 personer.
En hektar med boskap ger ½ kg kött som ger näring åt 3 eller 4 personer.

Av 16 kg havre och grönsaker som ges åt djuren får man endast 1 kg kött.

Varje gång du sitter vid ditt bord är det som att ta ställning i ett val eller på ett slagfält. Konsumtionen av kött har ekonomiska konsekvenser som i hög grad ignoreras men som kan visa sig avgörande för den politiska och sociala situationen i landet.

DJURFÖRSÖK

Varje år utnyttjas och dödas ett stort antal apor i laboratorier över hela världen. Även i Sverige. Sedan år 1989 har över 4000 apor importerats för att användas i experiment i svenska laboratorier.Aporna är dock inte den enda arten att vara offer för människans så kallade utveckling...

Antal djur som försök börjats på i Sverige år 2003 (år 1990 inom parantes)

Möss: 241 077 (153 000)
Råttor: 87 787 (188 000)
Marsvin: 3 196 (15 100)
Guldhamstrar: 22 (-)
Övriga hamstrar: 99 (-)
Övriga gnagare: 1 244 (3 770)
Kaniner: 2 349 (9 870)
Människoapor: 0 (0)
Nya världens apor: 4 (-)
G:a världens apor : 56 (-)
Övriga apor: - (690)
Hundar: 753 (670)
Katter: 180 (690)
Tamillrar: 123 (-)
Övriga rovdjur: 45 (3 360)
Hästar, åsnor och blandraser: 159 (110)
Svin: 4 410 (5 380)
Får: 243 (-)
Getter: 36 (-)
Får och getter: - (500)
Nötkreatur: 2 946 (540)
Övriga däggdjur: 151 (170)
Vaktlar: 602 (-)
Övriga fåglar: 91 730 (98 000)
Kräldjur: 116 (-)
Groddjur: 9 802 (3 090)
Fiskar: 9 662 450, varav annat syfte än provfiske och märkning: 65 386 (10 700)
Rundmunnar: 446 (290)
Totalt: 10 110 026, provfiske och märkning av fisk borträknat: 512 962 (493 930)

I Sverige utnyttjas genmanipulerade möss, råttor, kaniner och zebrafiskar. I andra länder även andra arter. Det finns inte någon statistik över hur många sådana djur som utnyttjas i Sverige för genmanipulation. Enligt ansökningar till de djurförsöksetiska nämnderna är det mest möss. En stor andel av de drygt 242 000 möss som utnyttjades i försök år 2003 var sannolikt genmanipulerade, det handlar om tiotusentals djur.

DJURINDUSTRIN

Förra året slaktades 48 miljarder djur i världen. Den största delen, 45,6 miljarder var kycklingar eller höns. Men även 1,2 miljarder grisar, 800 miljoner får och 300 miljoner nötkreatur slaktades, enligt statistiken från FNs livsmedels- och jordbruksorgan, FAO. Sifforna är en ökning från föregående år då 45 miljarder djur dödades.

KALVKÖTT:
Vitt kalvkött kommer från nyfödda eller unga kalvar. För att maximera inkomsten tas den nyfödda kalven från sin bölande moder, vanligen efter några timmar och som mest efter tre dar, och sätts i ett mörkt förvaringsstall, där den inte har utrymme nog att vända sig om. Den stannar i samma ställning i flera veckor och göds med havrevälling utan järn, så att köttet får sin vita färg. Djuret får blodbrist och kronisk diarré. Första gången kalven ser dagsljus är på vägen till slakthuset.

FISK:
Det har länge diskuterats om fiskar kan känna smärta. Det har varit en utbredd uppfattning att fiskar inte har receptorer som kan registrera smärta. Nu har emellertid forskare – genom försök med laxöringar– visat att åtminstone benfiskar har sådana receptorer. På fiskarnas huvuden hittade forskarna 58 receptorer som alla reagerade på olika former av smärta som forskarna utsatte dem för. En del fiskar fick saltvatten injicerat i läpparna, andra fick bigift och ättiksyra injicerat och reagerade extra kraftigt. Deras hjärtfrekvens ökade med upp till 30 %, de rörde sig ryckigt under en lång tid och försökte gnida sina läppar mot akvariet, och det tog dagar innan de började äta igen, dubbelt så lång tid som för de fiskar som fått saltvatten injicerat.
Teorin att fiskar kan känna smärta möter motstånd från fiskeindustrin, där man fortfarande menar att fiskars hjärnor inte kan registrera smärta. Motargumentet är att fiskar kämpar emot när de dras upp ur vattnet, vilket de, enligt fiskeindustrin, inte skulle göra om kroken gjorde ont. Forskningsresultaten visar annat.

FÅR:
En betydande procentandel av världens ull kommer från Australien. Klippningen inleds ofta några veckor innan vädret har blivit varmt, främst av affärsmässiga skäl. De som har bevittnat klippningen säger att det är en av de grymmaste behandlingar som något djur utsatts för. Klippningen sker i en hast som tar loss nosar, öron och andra delar av djuret. Praktiskt taget alla fåren skadas på ett eller annat sätt. För att få finare ull sliter man loss skinnet från benen på en del får.
Dessa får transporteras levande till Mellanöstern på fartyg. Resan kan ta flera veckor, och under den tiden har fåren inget utrymme att röra sig på, många dräktiga tackor föder ungar och på grund av bristen på utrymme trampas de nyfödda ihjäl av de andra fåren.

ÄGG:
De flesta av oss tycker inte att det finns någon grymhet i att äta ägg. Även vegetarianer tycker att det är fullt berättigat då det, sett utifrån, inte kostar några liv. Vi tror att hönor ruvar fritt och att vi människor bara tar ett fåtal ägg och lämnar resten åt artens fortlevnad. Inte sant alls! Sådant var kanske fallet för flera årtionden sedan, men så är inte fallet idag.

Dagens äggfabriker kan sätta skräck även i den mest hårdhudade. I dessa fabriker trängs vanligtvis åtta höns i en bur; varje bur lämnar ungefär 133 kvadratcentimeters utrymme åt varje höna. Det räcker inte att breda ut vingarna på. Burarna är gjorda av ståltråd och hålls lutade så att hönornas ägg ska rulla ner i en ho. Detta är bekvämt för ”lantbrukarna” men plågsamt för djuren. Burarna är staplade ovanpå varandra. Hönsens spillning faller genom de övre burarna på hönsen under och ner på en stålplatta med en skrapmekanism som samlar ihop avföringen.
I en så omedelbar närhet brukar hönsen börja hacka på varandra, och en anti-hackningsanordning sätts i verket. Upphettade knivar genomborrar brosken, benet och muskulaturen i hönsens näbbar.
Hönsen är genetiskt avlade att lägga fem gånger fler ägg än vad som är normalt. Äggläggning kommer i cykler, så för att få fler ägg håller farmarna hönsen utan mat och vatten i upp till 18 dar. Detta kallas Smältning. Många hönor dör under denna process.
Hönsen, som har levt hela sitt liv i ståltrådsburar, saknar ofta fjädrar, är inte kapabla att gå, är sjuka och har extremt bräckliga ben. Omflyttningar av höns leder ofta till grymheter. Därtill är hälften av kycklingarna tuppkycklingar utan ekonomiskt värde. Ofta dödas dem genom att bli kastade levande i plastpåsar ovanpå varandra, tills allihop har dött av kvävning. Ungefär tvåhundra miljoner kycklingar dödas på detta sätt varje år.
För att sätta fart på avlivningsprocessen har en del fabriker installerat tryckluftskammare, där tuppkycklingar trycks samman tills de exploderar. De används sedan som foder i minkfarmar.