"Människans öde och djurens är ett och detsamma: hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren." (Predikaren 3:19)

När man studerar Bibeln upptäcker man många avsnitt som klart och tydligt förespråkar vegetarism, även om man är bokstavstrogen. Det femte budet
”Du skall inte dräpa”, först och främst, begränsas aldrig till att gälla endast människor, utom i de tolkningar som köttätare gjort av budet. Det behövs ingen förvrängande tolkning; Gud säger klart och tydligt ”Du skall inte dräpa”, utan att göra någon åtskillnad på människor och djur.

Man kan också peka på Första Moseboken 1:29-31 som lyder:
”Gud sade: ’Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger Jag alla gröna örter att äta.’ Och det blev så. Och Gud såg att allt som Han hade gjort var mycket gott.”

I Tredje Moseboken 17:3-4 sägs också:
”Om någon av israeliterna slaktar en tjur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret utan att först föra det till uppenbarelsetältets ingång för att ge det som en offergåva åt Herren inför Hans boning, skall det inräknas honom som blodskuld. Han har utgjutit blod, den mannen skall utstötas ur sitt folk.”

Slakt fick bara ske som en offerhandling, inte i en storskalig industri med vinstintressen. Fjärde Moseboken 11:31-34 berättar om hur Gud dödade flera israeliter för att de jagade fåglar, trots att Han gett dem manna att äta:
”Folket började fånga vaktlar och höll på hela dagen och hela natten och hela nästa dag, och ingen fick ihop mindre än tio homer (ca 3600 liter). Man bredde ut vaktlarna runt omkring lägret. De hade just satt tänderna i köttet men ännu inte hunnit börja tugga när Herrens vrede mot folket flammade upp igen. Herren dödade i ett slag en stor mängd av dem. Platsen fick namnet Kivrot Hattaava, eftersom de som varit lystna fick sina gravar där.”

Inte heller har Gud krävt att man offrat djur till Honom:
”Vad skall Jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, Jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar. Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför Mig, ni som trängs på Mina förgårdar? Kom inte med era meningslösa gåvor, Jag avskyr offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling – Jag tål inte falskhet och fest. Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för Mig, som Jag inte orkar bära. När ni lyfter era händer i bön vänder Jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar Jag inte. Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er! Låt Mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda.” (Jesaja 1:11-16)

”Man slaktar tjurar och dräper människor, man offrar får och bryter nacken av hundar, man skänker matoffer och frambär vin, offrar rökelse och hyllar avgudar. De har valt att gå sina egna vägar och njuter av sina vidrigheter.” (Jesaja 66:3)

”Jag avskyr era fester, Jag hatar dem, Jag står inte ut med era högtider. När ni offrar till Mig och kommer med era gåvor vill Jag inte veta av dem, Jag vill inte se åt era offer av gödboskap.” (Amos 5:21-22)

”Jag behöver inga tjurar från ditt stall, inga bockar från dina fållor, ty viltet i skogen är Mitt, alla djur bland de väldiga bergen. Jag känner alla fåglar i skyn, alla markens smådjur är Mina. Vore Jag hungrig sade Jag det inte till dig, ty Min är världen och allt den rymmer. Skulle Jag äta kött av tjurar eller dricka bockars blod? Nej, låt tacksägelsen bli ditt offer åt Gud och infria dina löften till den Högste!”

Efter syndafloden tillät Gud visserligen Noa och dennes släkt att äta djur, men skälet till detta var att nästan alla jordens växter hade drunknat och i stort sett bara fisk fanns att äta.
I Tredje Moseboken tillåts israeliterna ett starkt reglerat köttätande, men det förklaras tydligt att dessa bud var undantag som gällde för de israelitiska stammarna, vilka var nomader ute i öknen och hade svårt att få tag i mat.

Jesus satte slutgiltigt stopp för djuroffren och tillät endast en offermåltid av sitt eget kött och blod - nattvardsbrödet och vinet. Ett sådant offer tar Gud emot.

Andra bibelord är också tydliga beträffande dödandet av Guds varelser:
”Den rättfärdige sörjer för sina djur, men den ondes omsorg är grymhet.” (Ordspråksboken 12:10)

”Har du kreatur, så sköt dem väl, och behåll dem om du har nytta av dem.” (Jesus Syrak 7.22)

”Det är bra att avstå från kött och vin och annat som blir en stötesten för din broder.” (Romarbrevet 14:21)

Daniel 1:8-16 beskriver också vegetabilier som den bästa födan för människan.
Idén att djur inte skulle ha någon själ kommer ursprungligen från Aristoteles och finner inget stöd i Bibeln, tvärtom:
”Människans öde och djurens är ett och detsamma; hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren.” (Predikaren 3:19)

Guds ande bor också i djuren:
”Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det Du skapat, ty Du skulle aldrig ha gett gestalt åt något Du hatade. Hur skulle något ha kunnat bestå mot Din vilja? Hur hade det kunnat bevaras om det inte hade kallats till liv av Dig? Du skonar allt därför att det är Ditt, Du härskare som älskar allt levande, ty Din oförgängliga ande finns i allt.” (Salomo 11:25-12:1)

I Psalm 36:7 finner vi att Gud ”hjälper både människor och djur”, och i Joel 1:20 omtalas hur djuren anropar Gud när de lider. I Fjärde Moseboken 22:21-33 och Jona 4:11 framgår tydligt att Gud har medlidande med djuren.

Jesaja 11:6-8 berättar att det ursprungliga, naturliga tillståndet i Edens lustgård kommer att återupprättas i Guds kommande rike:
”Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida. Lejonet äter hö som oxen. Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo.”

I den tidiga kristendomen och långt in på medeltiden fanns olika rörelser och helgon som var strikta vegetarianer; ett känt exempel är Franciskus av Assisi, förklarad som djurens skyddshelgon. Om man betraktar kroppen som ett redskap eller rentav ett ”tempel”, som Bibeln säger, så är detta ytterligare en etisk motivering för vegetarism.

KRISTUS VAR VEGETARIAN

I Jesaja 7:14 finns en förutsägelse som anses röra Jesu födelse: ”Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’.” Nästa vers förutsäger också hans matvanor: ”Grädde och honung skall han leva av när han har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda.” Jesus förkastade följaktligen kött för en sundare kost.

Jesus motsatte sig starkt djuroffer i templen, i vilka ingick förtäring av offerkött.

Berättelsen om hur Jesus gör underverk på en fisketur är allegorisk, eller en uppenbarelse med symboliskt innehåll. Fisken var den viktigaste symbolen i den tidiga kristendomen och förekommer på många ställen i Nya Testamentet; Jesus uppmanade apostlarna att överge sina fiskaryrken för att fiska människor (till himlen). Den stora mängd fisk som fångas i berättelsen symboliserar den tidiga kyrkans framväxande.

Berättelsen om hur Jesus ger mat åt femtusen med lite bröd och fisk förekommer också i ”The Gospel of the Holy Twelve”, ett dokument som av historikerna anses vara ”det ursprungliga Nya Testamentet”. Skillnaden i den versionen är att det inte är fiskar utan sju klasar med vindruvor som går åt.
Den ursprungliga Bibeln manipulerades sannolikt på order av den östromerske kejsaren Konstantin, som var köttätare och lät hälla smält tenn i strupen på kristna som var vegetarianer, och avsnitt som direkt föreskrev vegetarism kan ha strukits. Detta skulle förklara varför ingenting nämns om Jesu liv mellan tolv och trettio års ålder. Många anser att han blev invigd av den judiska gruppen esséerna, kända för att ha gömt Dödahavsrullarna och för en strikt antivåldsagenda grundad på djurbeskydd. Många av deras skrifter innehåller också berättelser om Jesus som inte förekommer i Bibeln.

I ”The Gospel of the Holy Twelve” är vegetarismen ett av huvudämnena för Jesu predikning. Jesus säger här: ”Ni skall inte äta köttet eller dricka blodet från något slaktat kreatur, ej heller något som blir till skada för er hälsa och era sinnen.”
De flesta av Kristi första efterföljare höll dessa bud. Det vegetariska idealet levde kvar i många kristna och judiska grupper och återfinns ännu i vissa munkordnar.

Hela Jesu budskap om barmhärtighet och medlidande går tvärt emot plågandet och dödandet av Guds varelser.

Läs mer... http://www.christianveg.com/honoring.htm